Det går fort när man har roligt..

Nu är den över, dan före dopparedan, sista dagen innan min första dag på nya jobbet imorgon gäller det.  Har fått frågor från flera håll idag och i helgen om jag är nervös..

- ”njaaee inte direkt, det kanske kommer senare.”  har väl varit standardsvaret. Och varför skulle jag, egentligen. Jag kommer att börja jobba med något jag gjort de senaste 2.5 månaderna, på samma företag i en annan stad. Jag har varit runt på flera olika kontor tidigare så jag vet vad som kommer vara lika och vad som kommer att skilja sig. Jag har aldrig haft svårt att få kontakt med nya människor. Och jag kan inte komma på någon människa som inte klarat av mig när de väl lärt känna mig, visst det kanske låter som att jag är väldigt självgod när jag säger så. Men jag är en snäll kille, jag har hört det från så många håll att det är svårt att bortse från det.

Visst finns det vissa saker som kommer att vara lite svårt att lära sig, men varför skulle jag vara nervös för det. Alla är vi nya i början..

Nej jag är mest förväntansfull, redo att lära mig massa nya saker, om hur det fungerar att jobba i en större grupp människor, hur det är att hantera kunder i en större stad, och hur det är att pendla dagligen.

När jag tänker efter så är det en sak jag kanske skulle vara lite nervös över, och det är att missa tåget. Imorgon är det lugnt för då ska barnen vara hemma, men ii fortsättningen kommer det många dagar när jag ska lämna dem på dagis  innan jag ska med tåget, det kommer att bli intressant.

Nej, dags för att sova måste vila upp mig inför mitt nya liv som heltidsanställd…

gonatt.

ps. hur bra är det att börja sin karriär som bankman med att förlora mot sin fru i Monopol… BAJS! ds.

tryggad framtid? eller inte..

Jag var på jobbintervju idag.  Kundtjänstjobb i norrköping på Nordea. De har bara annonserat internt så det är inte så många sökande. plus för mig.  Det var en tjej som skulle på intervju imorgon, sen skulle det fattas beslut.  Hoppas på att få besked redan på fredag. Det handlar om ca ett års vikariat. Men sen är jag inne i matchen. Har fått kläm om saker o ting och gjort en del certifieringar så då bör det vara lättare att fortsätta inom koncernen.

Så nu håller vi tummarna. Ska vi kunna andas ut i några månader till eller ska jag gå på nålar och vänta på om någon annan hör av sig…

drama!

Bilduppdatering..

Sen jag lämnade tillbaka systemkameran har jag inte varit så sugen på att fota överhuvud taget. Därför har det blivit lite bildtorka här på bloggen, tillsammans med den allmänna inläggstorkan som råder.

Jag rensade ut lite bilder från mobilkameran idag, som jag tänkte bjuda på. Det händer ganska ofta att jag tar bilder som jag tänker att jag ska blogga, men sen orkar jag inte lägga över dem på datorn. Och sånna bilder är ofta inte så roliga att titta på själv så här kommer några brottsstycken av min vår..

Modellera / bajskorv?

Hårdingen

3års present

Egen uppsättning

Tränar hårt

Klätterapa

Lära Engelska

Väntan

Väl framme

Syskonkärlek

Studentskiva

Kvällspromenad1

Kvällspromenad2

Kvällspromenad3

Jobbsök

Var det någon som påstod att det var lätt? Nej jag tänkte väl det. Jag vet inte om jag kan tänka mig något värre just nu. Att lämna ut sig själv så totalt som man bör göra i en ansökning. Det tar hårt på självkänslan, vad är jag bra på egentligen? Vad kan jag tillföra företaget? Och vill de att jag tillför något eller vill de bara ha en robot som svarar i telefon? Det är ju inte bara arbetslösa som överdriver i sina ansökingar, det är i lika stor grad arbetsgivare som överdriver i sina anonser.

I alla fall, känslan när man skriver en ansökan är för mig samma känsla som när man skriver en uppgift i skolan, det känns halvdåligt hela tiden, tillslut känner man att man har fått ihop något ”tillräckligt bra” och skickar in det, hoppas på ett godkännt. Tyvärr fungerar det inte så här, här måste man minst ha ett VG för att ens få komma på intervju, sen är det en muntlig tenta som gäller.

Känslan är även samma när man väl skickat in ansökan, den där känslan av en sten som släpper från bröstet, nu kan jag inte påverka beslutet något mer, nu är det upp till mottagaren att tycka om det jag skrivit. Det är inget som är färdigt, det är inget som är klart, men det känns ändå som att man inte kan göra något själv. Visst i fallet med jobben kan man ringa o tjata lite, men jag tvivlar egentligen på att arbetsgivaren ser det som en positiv sak.

Idag har jag i alla fall fått iväg två ansökningar, imorgon ska jag försöka skriva ihop ett personligt brev att skicka in på en intern anons på banken. Sen är det väl några fler ansökningar som ska göras imorgon kväll..

Överdosera balkong?

Vi är kära i våran balkong. Sen vi flyttade ifrån våran härliga lägenhet i Ljungby så har vi saknat en balkong med hela våra hjärtan. Att sitta instängd i en lägenhet och bara kunna komma ut genom trapphuset tär på glädjen.

Nu har vi en balkong. Jag tror dessutom att vi har den snyggaste balkongen i huset. Nu är vi här ute jämt. Den är inte stor, det är precis så att det får plats två vuxna och två små barn efter alla krukor och växter, men så fort det är fint väder så är dörren öppen.  Barnen springer ut och in under dagarna och vi bänkar oss här ute på kvällarna.  Jag undrar vad alla grannar tror om oss, det verkar som om det bara är vi som är på balkongen förrutom några yngre grannar på fredags- och lördagskvällarna..

Men det är ju så skönt.. att slippa sitta inne o andas lägenhetsluft, att få lite sol på sig och kuna göra något annat än att stöka i köket på kvällarna.

Då kommer ju frågan; kan man överdosera en balkong? är det bra att bara använda 3kvm när man har 75 till att utnyttja? Skit samma underbart är det i alla fall. Jag förstår varför det höjer värdet på bostadsrätter och hyran på hyresrätter..

All by my self…

Ikväll är det syfta-på-gamla-baladlåtar-kväll, om ni inte hajjat det ännu.

Vi (jag och Maria) är itne mycket för att kolla på tv. Men ibland fastnar vi för  någon random skum serie som går på tv. Vi har följt Project runway, första säsongen av Prisonbrake och någon säsong av Lost. NU har vi fastnat för Hells Kitchen av någon anledning. Fråga inte varför. Men det är enda gången i veckan som vi sätter oss ner och kollar på tv, inte film tillsammans.

Ikväll jobbar Maria sent, väldigt sent hon slutar runt ett vilket gör att jag får titta på HK själv.  Jag måste säga att det är inte alls lika bra som vanligt, förmodligen för att jag sitter här själv i soffan, med datorn i knät istället för i armarna på Maria. Spännande att miljön kan påverka så mycket..

Goodbye My Lover

Did I disappoint you or let you down?
Should I be feeling guilty or let the judges frown?
‘Cause I saw the end before we’d begun,
Yes I saw you were blind and I knew I had won.
So I took what’s mine by eternal right.
Took your soul out into the night.
It may be over but it won’t stop there,
I am here for you if you’d only care.
You touched my heart you touched my soul.
You changed my life and all my goals.
And love is blind and that I knew when,
My heart was blinded by you.
(I’ve kissed your lips and held your head.
Shared your dreams and shared your bed.)
I know you well, I know your smell.
I’ve been addicted to you.

Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.

Idag har jag lämnat tillbaka kameran jag egentligen har lånat aldeles för länge redan.  Det var inget svårt beslut, grejen var ju inte min. Men det sved lite när jag lämnade den ifrån mig, i vetskap om att nästa systemkamera som jag håller i handen inte kommer att kunna prestera i närheten av samma bilder.  Å andra sidan är det med glädje som jag ser tillbaka på de två månader jag har fått äran att låna detta verktyg och jag har lärt mig otroligt mycket om foto under tiden. När jag väl kommer att ha råd att köpa en egen så kommer inlärningstiden att vara betydligt kortare än om jag aldrig hållt i en systemkamera tidigare. Jag har även fått upp ögonen för en ny hobby, en hobby som kanske tom familjen kan ha lite nytta av.

Ingen som är sugen på att sponsra med en systemkamera? bara en liten, det behöver inte ens vara en dyr

Studentlördag

Igår kändes det som om jag sprang, hela dagen. Jag hade lovat att dokumentera en students dag. Från morgon till kväll.  Tyvärr hade jag lite dålig planering, så det kändes som om jag var ungefär 5 min för sen till allt som hände, inte allt kanske men mycket. Därför fick jag flänga som en galning för att hänga med i studentdagens hårda tempo och scenbyten. Mitt i allt detta skulle man prestera lite bra och intressanta bilder men vinklar, ljus och varierade motiv. Gärna lite bättre än om en familjemedlem gick omkring och tog lite spontana bilder med en kompaktkamera.. Det är inte det lättaste kan jag säga. Jag fick ihop strax över 600 bilder, som tyvärr inte får plats på datorn för tillfället så jag måste rensa lite innan jag kan lägga över dem. Sen ska jag gå över dem med PS så att de ser representabla ut när jag lämnar över dem. Kommer bli några timmars arbete.

Diskuterade lite med en journalist på studentskivan. Kom fram till att jag egentligen inte är så mycket för journalistiska bilder. Mest kanske för att jag inte är en så bra fotograf ännu. Jag har förut kommit fram till att jag inte heller är helt såld på att göra fotomontage, dvs klippa o klistra ihop flera bilder för att skapa en helt ny. Nej jag hamnar nog någonstans mitt emellan, jag gillar att skapa konstnärliga kort som vid en snabb titt kan misstas för att faktiskt vara verklighet. Men som är så pass manipulerade att de väcker uppmärksamhet. Jag undrar om det finns en marknad för sådana bilder…

Tack för ikväll

Tänkte göra ett långt seriöst inlägg om kvällen, men det blir ett enkelt tack, familjen Ryngberg.  Det var jättetrevligt. Vad slår god mat, vin goda vänner och lite sällskapsspel? Inget tror jag.

Gonatt

Vaken mitt i natten, vad gör man??

Bloggar lite så klart..

Sitter här med en relativt nöjd Malte i famnen. Han har gått från att vara tröstlöst hysterisk mellan ca klockan ett och klockan 2 till att nu vara helt nöjd med livet, leker med en påsförslutare och försöker pressa in den i munnen på mig.  Jag undrar ja när han hade tänkt att gå o lägga sig. Jag vågar inte försöka ännu, med risk för att få ännu en hysterisk timme på halsen.  Jag kan symbolisera mina känslor med lite gamla arkivbilder..

Så här skulle jag vilja att Malte kände sig just nu:

Så här känner han sig, typ:

Nu har han fått leka av sig lite medan jag skrev det här, blöjbyte sen ska vi göra ett försök till att sova igen.

Gonatt, eller gomorgon kommer det väl vara när ni läser det här..