You are currently browsing the tag archive for the 'Musik' tag.
Oj, hur gick det till? Visst killen mådde dåligt, men att det var så illa ställt hade jag aldrig gissat.
Jag har säkert en miljon saker att skriva om MJså det här kommer säkert inte bli särskilt sammanhängande, jag kunde berätta om när jag fick mitt första blandband med hans musik, att mamma eller pappa hade spelat in min favoritlåt flera gånger på rad och jag inte fattade vad som var fel på bandet.
Hur jag och Olle byggde våran egen livescen för MJ i Lego med hjälp av min stereo, legoklossar och sånna där skrapor som man hade för att skrapa ihop legot med.
Hur jag konstant lyckades missa MJ-weekend på MTV och var skitsur när jag upptäckte det på söndagkvällen och de inte längre spelade några av hans låtar.
Hur jag alltid har tvivlat på de personer som påstår att MJ är pedofil och utnyttjar barn i sitt slott. Jag tvivlar fortfarande, det känns som att det är en större chans att pengahungriga mammor har tvingat sina barn att ljuga för att få ut skadestånd.
Jag kan kanske inte säga att MJ har betytt mycket för mig när jag var mindre, tyvärr slutade jag att lyssna på honom, det var väl inte tufft o fränt längre. Men jag är och har alltid varit imponerad över hans musik, som i mina öron är näst intill tidslös. Det kanske är lite väl starkt begrepp, men jag tycker inte att det är något speciellt som utmärker varken 80- eller 90-tal i hans låtar. Det är bara bra. Inget mode, inget larvigt, bara bra. Men det kanske beror på att jag har växt upp med det också.
Jag sitter här och kollar på Dangerous Konserten som går på fyran och inser att jag aldrig har sett en hel konsert med honom. Varken live eller på tv. Anledningen är kanske att jag slutade lyssna på honom ganska tidigt. Men det är rätt intressant i alla fall, för jag kommer ihåg att vi dyrkade honom som små. Kunde Dangerousskivan utantill, eller så gott utantill som man kan när man är under 10 år 
För erkänn, det är inte lätt att höra vad han säger alla gånger.
Men han är en lustig figur, det måste jag erkänna och det är väl inte så konstigt att folk har skapat falska sanningar och myter om honom om man ser hur han ser ut och hur han beter sig. Folk är ytliga.
Till slut vill jag bara säga vila i frid Micheal, nu slipper du förföljelsen för gott.
Jag var hemma hos några bekanta häromdagen, eller rättare sagt: en kompis föräldrar som vi har blivit väldigt bra kompisar med efter att ha bott granne med dem ett tag. Ni från stan vet ju vilka det är.
De pratade om en bekant som hade väldigt många cd-skivor, och även ett register över detta så att han kunde få fram nästan vilken låt som helst på bara några minuter. Jag vet att dessa två inte är så teknikintressrade, de använder datorn mest för att leta golfbaket på nätet. Och eftersom de var så fascinerade över deras bekants musiksamling så lät jag bli att ta upp ämnet spotify, där man kan få fram i stort sätt vilken låt som helst på bara några sekunder. Det skulle vara att förstöra derasfascination lite. Men det är i alla fall ganska intressant hur fort det har gått. Det var inte länge sen en annan tyckte det var häftigt med många skivor och ett register så man kunde ta fram vad man ville på nolltid. Sen kom mp3.
Upptäckte att alla Millencolins album finns att ladda ner på Playnow Plus men det fanns bara ca 10 låtar på Spotify. Detta bordea innebära att PNP har kontrakt med Burning Heart Records. Stort plus PNP.
Ett av mina favoritband genom sen jag var mycket mindre är Millencolin. När ”For Monkeys” släpptes gick jag på mellanstadiet och det var ungefär då som jag föll pladask. Tyvärr har jag varit ett dåligt fan. Jag har bara köpt en skiva och bara varit på en konsert som var på hultsfred -05 vilket iofs var en av mina bästa koncertupplevelser någonsin.
När jag funderar på vad jag egentligen tycker om att lyssna på för musik så brukar jag tänka på vilka artister jag fastnat för men inte tröttnat på. Millencolin är ett av dessa. Lars Winnerbäck är en annan.
Ikväll satt jag och kollade igenom nomineringarna för grammisgalan och blev lite chockad när jag såg Millencolin som nominerade för bästa rock. Har de släppt ett album? tänkte jag.
Och se på fan, i april -08 släpptes Machine 15, så bra koll har jag på ett av mina ”favorit”-band. Tyvärr fans det inte på Spotify så man får hitta andra sätt att lyssna på albumet så länge.
Melissa är en ung tjej som säger sig ha varit ett fan av Lars Winnerbäck länge. Och jag kan erkänna att det hörs på hennes skiva, Långa nätter. Jag trodde faktiskt att lasse hade varit med och producerat den innan jag läste på och fick reda på att hon gjort allt själv. Han är dock med och sjunger på den första singeln ”Som jag hade dig förut”(spotify länk) vilket är en ruskigt bra duett som lika gärna han kunde ha skrivit.
Hela skivan är underbar och hon har en fantastisk röst men texterna är lite väl sorgliga ibland, hon hade kunnat bryta av med någon glad text i alla fall. Men det hör väl till det konstnärliga kanske.
Om ni inte har lyssnat på henne så kan jag starkt rekomendera det.
Det här blir mitt första musikinlägg, tänkte att det skulle bli en andra vinkel som bloggen har.
Jag har en ny kärlek i mitt liv, Glasvegas. Ett skotskt band som har gjort väsen av sig de senaste månad
erna. Detta var tänkt att bli ett hyperintelligent musikinlägg med jämförelser med andra artister och låtbeskrivningar, men jag skippar det.
Lyssna på dem, jag älskar introlåten Flowers and Fotball tops och Singeln Daddy’s gone men albumet ska egentligen lyssnas på i sin helhet från början till slut för att komma i sitt esse.
