You are currently browsing the tag archive for the 'Kvällsaktiviteter' tag.
Sen jag lämnade tillbaka systemkameran har jag inte varit så sugen på att fota överhuvud taget. Därför har det blivit lite bildtorka här på bloggen, tillsammans med den allmänna inläggstorkan som råder.
Jag rensade ut lite bilder från mobilkameran idag, som jag tänkte bjuda på. Det händer ganska ofta att jag tar bilder som jag tänker att jag ska blogga, men sen orkar jag inte lägga över dem på datorn. Och sånna bilder är ofta inte så roliga att titta på själv så här kommer några brottsstycken av min vår..
-
- Modellera / bajskorv?
-
- Hårdingen
-
- 3års present
-
- Egen uppsättning
-
- Tränar hårt
-
- Klätterapa
-
- Lära Engelska
-
- Väntan
-
- Väl framme
-
- Syskonkärlek
-
- Studentskiva
-
- Kvällspromenad1
-
- Kvällspromenad2
-
- Kvällspromenad3
Var det någon som påstod att det var lätt? Nej jag tänkte väl det. Jag vet inte om jag kan tänka mig något värre just nu. Att lämna ut sig själv så totalt som man bör göra i en ansökning. Det tar hårt på självkänslan, vad är jag bra på egentligen? Vad kan jag tillföra företaget? Och vill de att jag tillför något eller vill de bara ha en robot som svarar i telefon? Det är ju inte bara arbetslösa som överdriver i sina ansökingar, det är i lika stor grad arbetsgivare som överdriver i sina anonser.
I alla fall, känslan när man skriver en ansökan är för mig samma känsla som när man skriver en uppgift i skolan, det känns halvdåligt hela tiden, tillslut känner man att man har fått ihop något ”tillräckligt bra” och skickar in det, hoppas på ett godkännt. Tyvärr fungerar det inte så här, här måste man minst ha ett VG för att ens få komma på intervju, sen är det en muntlig tenta som gäller.
Känslan är även samma när man väl skickat in ansökan, den där känslan av en sten som släpper från bröstet, nu kan jag inte påverka beslutet något mer, nu är det upp till mottagaren att tycka om det jag skrivit. Det är inget som är färdigt, det är inget som är klart, men det känns ändå som att man inte kan göra något själv. Visst i fallet med jobben kan man ringa o tjata lite, men jag tvivlar egentligen på att arbetsgivaren ser det som en positiv sak.
Idag har jag i alla fall fått iväg två ansökningar, imorgon ska jag försöka skriva ihop ett personligt brev att skicka in på en intern anons på banken. Sen är det väl några fler ansökningar som ska göras imorgon kväll..
Ikväll är det syfta-på-gamla-baladlåtar-kväll, om ni inte hajjat det ännu.
Vi (jag och Maria) är itne mycket för att kolla på tv. Men ibland fastnar vi för någon random skum serie som går på tv. Vi har följt Project runway, första säsongen av Prisonbrake och någon säsong av Lost. NU har vi fastnat för Hells Kitchen av någon anledning. Fråga inte varför. Men det är enda gången i veckan som vi sätter oss ner och kollar på tv, inte film tillsammans.
Ikväll jobbar Maria sent, väldigt sent hon slutar runt ett vilket gör att jag får titta på HK själv. Jag måste säga att det är inte alls lika bra som vanligt, förmodligen för att jag sitter här själv i soffan, med datorn i knät istället för i armarna på Maria. Spännande att miljön kan påverka så mycket..
Ikväll är det seriösmössan som åker på. Jag har en hel radda med saker jag ska klara av innan sängen väntar. Det ska sökas jobb, ansöka till a-kassan, fylla i skadeanmälan osv osv.. Ibland måste man ta tag i sitt liv om man ska klara av räkningarna.
Så, nu har jag varit tillräckligt oseriös för ikväll, jobba jobba jooooobba.
Jag vet, det är en gammal film. Men den har legat hemma hos oss ett tag nu och jag tänkte att det var ett bra tillfälle att titta på den när inte Maria var hemma. Är ganska säker på att hon inte hade uppskattat den.
Intressant film. Intressant på det sättet att man kan göra en aktionfilm så överdriven utan att göra en enda antydan av ironi. I den första actionscenen satt jag bara och gapade för att sedan andas ut, jag trodde ju att det var en dröm. När det sedan visade sig att det hade hänt på riktigt så tappade jag lite förtroende för filmen. Det här var ca 7 min in på filmen. Men jag är inte den som dömer filmer från början, så jag höll ut och det var ganska underhållande. Det som en påare skulle kalla gastkramande action kanske. Eller bara en kavalkad av coola stunts, specialeffekter och testosteron.
När slutscenen var över tänkte jag:
”Action movies as it should be; Real action, Zero fuzzing around”
Det kändes verkligen som en 1.40h lång Coke Zero reklam. Men det kan ju faktiskt vara underhållande ibland också 
Tack för sällskapet ikväll, det var trevligt att slippa sitta själv, det blir alldeles för sällan!
Nu är det nog dags att sova, tidigt upp i morgon för att göra en av de sista fotosessionerna med lånekameran (en studentdag), nästa vecka ska den lämnas tillbaka : (
Lördag kväll, Maria däckar vid 8. Vad gör man för att underhålla sig? Vädret tillåter inte en promenad med kameran, inte en promenad alls faktiskt. Så jag tog och byggde en liten hemmastudio istället. Den här gången blev det på vardagsrumsgolvet med ett lakan som bakgrund. möjlighet att göra lite större bilder, vilket jag knappt utnyttjat.
Jag har faktiskt varit väldigt ineffektiv med själva bildtagandet, med tanke på hur mycket tid jag lade ner på att bygga upp kulisserna. Jag orkar tyvärr inte lägga upp någon bild på arrangemanget den här gången.
Först kom jag att tänka på att man kunde ta några bilder på alla mobiler vi har liggande hemma o skräpar, några använder vi, några använder barnen och några bara ligger. Men något borde man väl kunna göra. Det första försöket var en hög med telefoner, men vi hade faktiskt för få för att det skulle bli bra. Sen kom jag på att man kanske kunde bygga ett korthus av dem 
En av dem är ju tom en viktelefon, grejt. Bilderna blev inte så roliga som jag hade velat så jag skruvade och drog en hel del i reglagen i photoshop för att komma fram till resultatet:
Sen satt jag väldigt länge och försökte tänka ut något mer roligt som man kan ta kort på med ett vitt skynke bakom, kollade runt lite och såg ängeln som vi har sittandes på skrivbordet. Efter några bilder med olika belysning kom den här, eller inte riktigt den här, men källbilden till den här i alla fall. Ingen bild går oberörd förbi PS
Den här veckan ska jag faktiskt försöka hinna med foto-trissen Kan vara kul att ta lite svartvita foton.
Tänkte göra ett långt seriöst inlägg om kvällen, men det blir ett enkelt tack, familjen Ryngberg. Det var jättetrevligt. Vad slår god mat, vin goda vänner och lite sällskapsspel? Inget tror jag.
Gonatt
Bloggar lite så klart..
Sitter här med en relativt nöjd Malte i famnen. Han har gått från att vara tröstlöst hysterisk mellan ca klockan ett och klockan 2 till att nu vara helt nöjd med livet, leker med en påsförslutare och försöker pressa in den i munnen på mig. Jag undrar ja när han hade tänkt att gå o lägga sig. Jag vågar inte försöka ännu, med risk för att få ännu en hysterisk timme på halsen. Jag kan symbolisera mina känslor med lite gamla arkivbilder..
Så här skulle jag vilja att Malte kände sig just nu:
Så här känner han sig, typ:
Nu har han fått leka av sig lite medan jag skrev det här, blöjbyte sen ska vi göra ett försök till att sova igen.
Gonatt, eller gomorgon kommer det väl vara när ni läser det här..
Jag tror nog att flera känner igen sig i detta, i alla fall vi som har pluggat någonting någon gång. Det började lite lätt på gymnasiet men då hade man inte så mycket andra viktiga saker för sig än att plugga så då blev det mest till att slappa istället för plugget.
Nu, när man har blivit lite vuxnare, flyttat hemifrån osv så finns det ju alltid saker att göra som är ”lite” viktigare just nu är att plugga. Jag sitter nu och ska skriver hemtenta i Marknadsföring tillsammans med en gammal bekant, Kotler. Jag kan inte säga att det går dåligt eller att jag har kört fast, för jag har hittat svaren på den frågan jag håller på med nu. Det är bara att skriva ner texten i dokumentet på datorn. Ändå kommer jag på mig själv med att plocka lite i köket, sortera böcker i bokhyllan, städa skrivbordet.
Det är helt omedvedet, helt plötsligt står jag bara där och flyttar om böcker och när jag kommer på mig själv så slänger jag mig tillbaka till datorn och skriver några rader till.
Men vafan, nu gör jag det igen.. Sitter o bloggar när jag borde skriva i word istället. Jaja, nu vet ni i alla fall.
… så länge det är lagligt. Småbarnsförsäldrar får göra vad de vill så länge det är lagligt och barnen sover.
Det är sant faktiskt, man behöver inte vara bunden i samma gamla vanor som alltid. Gå till jobbet klockan 8 äta lunch på stamisstället, gå hem klockan 17 äta middag kolla på tv gå o lägga sig. Sova länge, äta nyttigt motionera, betala pengar till välgörenhet osv osv…
Ok, jag ska inte raljera för mycket. Det jag tänkte skriva om egentligen är en skitsak i jämförelse. Jag har insett att jag är på väg tillbaka i utvecklingen, så där 5 år ungefär. Jag har insett att det är mycket skönare att ligga i soffan framför tvn istället för att engagera mig på 1000 olika sociala webbsajter. Jag har även börjat inse att jag har kommit in i ett dåligt flow när det gäller nyttigheter. Varje kväll är jag sugen på något gott och oftast kan jag hålla mig, men det är lite svårtt när maria kommer medburkglass eller sätter på popcorn mitt i veckan.
Ikväll är en sån kväll när det är tillåtet att släppa garden. Maria kläckte ideen runt klockan 18.30 att hon tänkte gå på bio med sin syster. Jaja, vad kan man göra. Bara att ställa upp, är ändå så trött att jag knappt kan sitta upp och kolla på the Mentalist. Ingen ide att gnälla.
Då kommer det där suget igen, ska jag dra igång en kastrull med popcorn eller sno en av barnens sjuk-glassar (de är ju knappt sjuka längre, de har ju faktiskt fått massor). Sen fick jag en snilleblixt, kreativiteten flödade och jag slängde mig ut i köket under en reklampaus. Blandade hanvregryn, socker, smör, kakao, vaniljsocker och kaffe. Japp ni gissade rätt Negerbollar!! MUMS
Nu står de i kylen och gottar till sig.
Och jag tänker äta upp alla själv. (halv sats)
För man får göra vad man vill om man är vuxen.
(ordbajs, from me to you)
