You are currently browsing the tag archive for the ‘Kvällsaktiviteter’ tag.
Nya utmaningssidan för min del blir Weekday Photos där det kommer upp nya utmaningar varje dag, och det är även en omröstning.
Den här fredagen är temat i alla fall Sunset, vilken tur då att jag förevigade solnedgången förra veckan när jag hade kameran med mig. Woilá Solnedgång över Katrineholms industrilandskap (inte världens största som synes)
Jaha, denna gång är det jubileum för fototriss. Detta firas med en tävling som sponsras av photowall.se. Klart man ska vara med. Har tyvärr missat några söndagar men jag ska försöka bättra mig, nästa vecka är det ju semester 
Här kommer i alla fall min tolkning av temat: Ett, två, tre. Vad gömmer sig i ljuset?
Fler trissar hittar ni HÄR.
Efter att ha läst en artikel i tidningen Digital Foto om fotomontage blev jag sugen på att prova att göra ett själv. Det hela handlade om att göra ett panorama utan att få till de där perfekta skarvarna som man i vanliga fall strävar efter. Här ska man få effekten av att det ligger en bunt bilder slängda på varandra som tillsammans bilder en stor bild, typ. Jag tog cykeln till mitt favoritpanorama ställe, Gatstuberg i Katrineholm. Jag har ju tidigare gjort ett vanligt panorama därifrån som ni kan se här.
Efter att ha fotat i alla (vad jag trodde) tänkbara vinklar och riktningar så begav jag mig åter hemåt för att klippa o klistra. Det var lurigare än jag trodde, och jag måste nog försöka någon gång till innan jag får till det på riktigt. Här är i alla fall resultatet:
Klicka på bilden för att se en större version.
Jag vet att man inte ska vara uppe så här sent, men har man fått en ny leksak så får man faktiskt det. Jag fick hem det redan idag efter att ha beställt det från Japanfoto.se Sent i tisdags kväll. Det är snabbt jobbat tycker jag, creds till dem. Var o hälsade på en kompis nu på kvällen och passade på att ta med mig kameran men det nya objektivet för att testa om det var så ljuskänsligt och bra som jag hört att det ska vara. På vägen dit såg jag att det var en grym solnedgång och passade på att ta några bilder på vårat kära gamla vattentorn. Tyvärr fick jag itne riktigt med effekterna så häftiga som jag ville. Men jag tycker att det presterade bra på första provet i alla fall: Taget med ISO 100 f1.8 och slutartid 1/25s
På vägen hem tog jag fram kameran mitt i stan och började knäppa lite, då blev jag tvungen att öka ISO till 1600 och tog dessa bilder med f1.8 och några olika slutartider.:
Visst ser man att det är kornigt, och jag får erkänna att det såg bättre ut i kamerans lilla skärm. Men det gör det ju alltid. Men man får tänka på att klockan är ca 00.00 när jag tar bilderna, plus att det hade börjat smådugga.
Om den kan prestera så i mörker så är jag väldigt spänd på vad som kan presteras i mycket bättre ljusförhållanden på lördag när det tas studenten här i stan.
Visst blir man trött när man köper kläder, är jättenöjd med dem, kanske bara fanns en kvar i din storlek och den fick du. Och sen kommer man hem, använder dem i en halv dag. Och sedan visar det sig att de var trasiga.. (lång mening).
Det här hände mig nu för andra gången på ett par månader, det första var ett par byxor, där båda knapparna i midjan pajade, och nej jag har inte blivit (så mycket) tjockare. De lämnade jag i alla fall in för lagning så fick butikens skräddare fixa problemet. Den andra gången, nu handlade det om en cardigan jag köpte i fredags. Efter att ha använt den en gång, såg jag att en knapp höll på att falla bort. Ok, lugnt tänkte jag, jag låter bara bli och knäppa tröjan idag, så fixar jag det imorrn.. eller hur. Det tog en timme sen hade knappen ramlat av i alla fall. BAJS! tänkte jag.
MEN, man ska ju tänka positivt sägs det, se möjligheter inte svårigheter. Så jag tänkte att istället för att gå tillbaka till affären o grina, bli av med tröjan några dagar och sedan få tillbaka den i ”nyskick” så syr jag dit knappen själv. Fast med lite annan tråd. Kan ju vara kul med lite detaljer. Sagt o gjort.. här är resultatet.
Så långt inlägg om att sy dit en knapp 
bra jobbat Peter!
Den här stackars bloggen har fått vara väldigt ensam på senaste tiden, ensam och övergiven av sin husse som verkligen inte har haft någon lust eller inspiration att rasta den. Har dock haft lite besökare som varit inne och hoppats på att det var dags för hundtricket igen. Nu äntligen har jag skaffat mig en anledning att på allvar ta tag i kopplet och släpa ut den förslappade bloggen i parken igen. Nu har tillfället som jag väntat på i flera månader inträffat. Alla i min närhet borde veta vad jag menar eftersom jag har tjatat hål i öronen på dem om mina förtvivlade försök att skaffa utrustning till min kvällshobby.
Tanken började pyra i våras när jag fick händerna på en skönhet som väckte mitt intresse. Innan jul fick glöden lite luft och började brinna lite smått i kanterna när jag insåg att jag skulle få ut lite försäkringspengar för mitt knä. Tyvärr kom det saker i vägen som gjorde att jag var tvungen att skjuta på planerna. Efter jul brast lågorna ut i en rejäl eld när jag tog tag i mig själv och bestämde mig.
Dock var det en seglivad eld som vägrade gå över i perfekt grillglöd dels pga snålhet från mig och dels på anledningar som jag skyller på andra.
Men idag, idag inträffade det som jag likt ishallsbygget i katrineholm inte vågade tro på förrän den fanns där.
Idag har jag fått en egen komplett systemkamera! Det kan verka som en skitgrej för många, men för en småbarnsfar som har levt som student under det senaste halvdecenniet så är ett sådant inköp en stor sak. Jag hoppas nu att jag kan lära mig så mycket som jag trott och verkligen bli duktig på att fotografera. Har även anmält mig till en högskolekurs i fotografering som jag tror mycket på. Får se om jag kommer in på den.
Så, förhoppningsvis kommer det att bli mer aktivitet här i fortsättningen. Kan börja med att presentera två oredigerade bilder från dagen, den första är min allra första någonsin med den här kameran och den andra är dagens bästa bild. Lyckligtvis blev det en av varje på barnen
MuppMatilda
Tittut Malte
Sen jag lämnade tillbaka systemkameran har jag inte varit så sugen på att fota överhuvud taget. Därför har det blivit lite bildtorka här på bloggen, tillsammans med den allmänna inläggstorkan som råder.
Jag rensade ut lite bilder från mobilkameran idag, som jag tänkte bjuda på. Det händer ganska ofta att jag tar bilder som jag tänker att jag ska blogga, men sen orkar jag inte lägga över dem på datorn. Och sånna bilder är ofta inte så roliga att titta på själv så här kommer några brottsstycken av min vår..
-
- Modellera / bajskorv?
-
- Hårdingen
-
- 3års present
-
- Egen uppsättning
-
- Tränar hårt
-
- Klätterapa
-
- Lära Engelska
-
- Väntan
-
- Väl framme
-
- Syskonkärlek
-
- Studentskiva
-
- Kvällspromenad1
-
- Kvällspromenad2
-
- Kvällspromenad3
Var det någon som påstod att det var lätt? Nej jag tänkte väl det. Jag vet inte om jag kan tänka mig något värre just nu. Att lämna ut sig själv så totalt som man bör göra i en ansökning. Det tar hårt på självkänslan, vad är jag bra på egentligen? Vad kan jag tillföra företaget? Och vill de att jag tillför något eller vill de bara ha en robot som svarar i telefon? Det är ju inte bara arbetslösa som överdriver i sina ansökingar, det är i lika stor grad arbetsgivare som överdriver i sina anonser.
I alla fall, känslan när man skriver en ansökan är för mig samma känsla som när man skriver en uppgift i skolan, det känns halvdåligt hela tiden, tillslut känner man att man har fått ihop något ”tillräckligt bra” och skickar in det, hoppas på ett godkännt. Tyvärr fungerar det inte så här, här måste man minst ha ett VG för att ens få komma på intervju, sen är det en muntlig tenta som gäller.
Känslan är även samma när man väl skickat in ansökan, den där känslan av en sten som släpper från bröstet, nu kan jag inte påverka beslutet något mer, nu är det upp till mottagaren att tycka om det jag skrivit. Det är inget som är färdigt, det är inget som är klart, men det känns ändå som att man inte kan göra något själv. Visst i fallet med jobben kan man ringa o tjata lite, men jag tvivlar egentligen på att arbetsgivaren ser det som en positiv sak.
Idag har jag i alla fall fått iväg två ansökningar, imorgon ska jag försöka skriva ihop ett personligt brev att skicka in på en intern anons på banken. Sen är det väl några fler ansökningar som ska göras imorgon kväll..
Ikväll är det syfta-på-gamla-baladlåtar-kväll, om ni inte hajjat det ännu.
Vi (jag och Maria) är itne mycket för att kolla på tv. Men ibland fastnar vi för någon random skum serie som går på tv. Vi har följt Project runway, första säsongen av Prisonbrake och någon säsong av Lost. NU har vi fastnat för Hells Kitchen av någon anledning. Fråga inte varför. Men det är enda gången i veckan som vi sätter oss ner och kollar på tv, inte film tillsammans.
Ikväll jobbar Maria sent, väldigt sent hon slutar runt ett vilket gör att jag får titta på HK själv. Jag måste säga att det är inte alls lika bra som vanligt, förmodligen för att jag sitter här själv i soffan, med datorn i knät istället för i armarna på Maria. Spännande att miljön kan påverka så mycket..
