Roast på Berns

Höstens stora tv-anti-klimax för min del är Roast på Berns. Jag vet inte ens var jag ska börja. När de började påa programmet så tyckte jag faktiskt att det verkade roligt. Jag känner ju till idéen sen tidigare, man har gjort det i USA, alla stora stjärnor har fått utstå detta. Deras lika kända kompisar har fått göra sig roliga på deras bekostnad under någon timme för att i slutet få bita tillbaka och visa att de minsann är lyckade.

Visst det här kan vara roligt, vi samlar vad som i trailern verkade vara Sveriges komiker-elit för att göra rolig tv på varandras bekostnad. Men ack vad jag bedrog mig. Det var lite roligt första gången, och programmet med Robert Gustavsson var faktiskt ganska underhållande. Men idag isåg jag varför jag slutade kolla på programmet.

Problemet är att de har en stab med ordinarie komiker som är med varje program som är så fruktansvärt lata att de inte ens orkar gräva fram information om kvällens gäst. Värst av alla är det skrikande åbäket till Petra Mede som är så fruktansvärt tråkig att jag inte ens drar lite på mungiporna. Problemet är att de tycker det är roligare att driva med varandra än att faktiskt ge uppmärksamhet till kvällens gäst.

Jag kommer ihåg programmet när de skulle roasta Henrik Schyffert, skaparen av roast på berns. Petra häcklade en av de andra roastarna Kristoffer Appelkvist för att han var tjock, under hela sin tid. Sen klämde hon ur sig typ, ja just det du är här också Henrik, och gick av scenen. Jag skiter väl i om KA är jättetjock, tanken är väl att man ska roasta den som sitter i stolen….

Idag kollade jag på programmet i 2 min tills jag insåg att Andre Wikström skulle fortsätta skämta om att Zoran Ismail är kurd, att Petra Mede är ful och att David Batra har dålig hållning. Sen gav jag upp. Jag kanske hade velat se Peter Wahlbäcks framförande, det är ju bara gästroastarna som är roliga. Men det är inte värt att plåga sig igenom de andras tafatta försök, då kan jag hellre gå o lägga mig.

Synd att svensk tv gång på gång ska förstöra bra programidéer med dåliga komiker. Riktigt tråkigt.

Sadistiska leksakstillverkare??

Eller bara väldigt oerfarna..

Jag pratar om electrulux, kanske inte världens vanligaste leksakstillverkare, men de har tydligen gett sig in på marknaden för att marknadsföra sina riktiga varor.

Matilda har pratat i en månad om att hon önskar sig en damsugare när hon fyller år, självklart ska hon få en damsugare, och ingen plastig rosa damsugare som går sönder efter en dag utan en ordentlig från just electrolux som ser ut som en riktig. Man hade ju kunnat tycka att e-lux kunde ha gett sig där att ha en hållbar leksak som är en replika av en riktig.  Men nej, den måste ju suga också, som en riktig.  Så att barnen fattar vad en damsugare gör. Men den kan ju inte suga för hårt för då drar den ju för mycket batteri..  Sen måste det ju finnas något att suga upp också, då säger en i designteamet; ”Ja vi skickar med en miljon minimala frigolitkulor, de borde ju vara tillräckligt lätta för att suga upp”.

Tyvärr var det ingen som testade produkten innan de släppte den på marknaden så det var ingen som märkte att sugkraften och munstycket var tvunget att sättas mitt uppe på en frigolitkul för att den sakta men säkert skulle dras in i damsugaren och att man sedan var tvungen att göra samma procedur ggr en miljon för att få upp alla.

Vad de inte heller hade tänkt på var att barnen själv kunde öppna damsugare och hälla ut alla kulor igen..

Dennis Leary nämnde någon gång att ”Don’t buy the toys that makes the noice, because the kid will push that button over and over again” (kanske inte ordagrant, men nästan) Vi har insett att detta inte är något problem, för våra barn blir inte besatta av ljud-leksakerna. Puuh, tänkte vi va skönt då kan vi ge barnen de leksaker de vill ha, utan att vi blir galna på kuppen. Tji fick vi då gör man en leksak som spyr skräp omkring sig istället…

Suck…

Dåligt med bilder..

Ja jag vet.. visst är det trist. Men jag måste faktiskt klaga lite på er läsare, det är inte en enda av er som har erbjudit mig en kamera ännu. Därav bristen på nya bilder.  Jag har blivit dålig på att pilla med photoshop, det är liksom inte lika roligt när man inte har något nytt material att arbeta med.  Jag kanske kan försöka klämma fram något framöver, men nu fortsätter det att vara tråkig text här på bloggen i alla fall.