You are currently browsing the tag archive for the 'Jobbsök' tag.
Idag fick jag reda på att våran nyaste medarbetare tydligen inte ska jobba kvar. Han har sagt upp sig och ska börja på huvudkontoret i sthlm. Trist, blir det färre killar igen. En annan jobbarkompis i samma ålder som oss berättade också att hon inte har några planer på att vara kvar på kontoret då hon egentligen vill bli Controler.
Deras argument för att inte vilja vara kvar är att de inte vill harva runt som vikarier hur länge som helst. (De har kortare vikariat än mig). Det får en annan att börja fundera lite också. Man blir lätt ”lat” när det gäller arbete när man väl har ett. Eller man och man, jag talar väl för mig själv. Jag trivs rätt bra med att ha ett jobba att gå till, att veta vad jag ska göra imorgon, nästa vecka och om 3 månader. Jag förstår väl att det är ungefär samma sak som de känner, men jag skäms nästan lite över att trivas så bra. Jag har ju bara jobbat 1 månad längre än dem men har löfte om ca 6 mån längre arbete. Jag bävar redan för hur jag ska göra när mitt vikariat börjar lida mot sitt slut. Jag tycker verkligen inte om att söka jobb, vem gör det?
Sen kommer ju den ständiga frågan upp, men utbildningen då? Jag tycker ju faktiskt att det är roligt med informationshantering. Men i de här tiderna finns det verkligen inte utrymme för att välja o vraka…
Äh, vet inte varför jag skrev eller vad jag skrev.. gonatt. Nästa gång kanske jag skriver om något intressant..
Jag var på jobbintervju idag. Kundtjänstjobb i norrköping på Nordea. De har bara annonserat internt så det är inte så många sökande. plus för mig. Det var en tjej som skulle på intervju imorgon, sen skulle det fattas beslut. Hoppas på att få besked redan på fredag. Det handlar om ca ett års vikariat. Men sen är jag inne i matchen. Har fått kläm om saker o ting och gjort en del certifieringar så då bör det vara lättare att fortsätta inom koncernen.
Så nu håller vi tummarna. Ska vi kunna andas ut i några månader till eller ska jag gå på nålar och vänta på om någon annan hör av sig…
drama!
Var det någon som påstod att det var lätt? Nej jag tänkte väl det. Jag vet inte om jag kan tänka mig något värre just nu. Att lämna ut sig själv så totalt som man bör göra i en ansökning. Det tar hårt på självkänslan, vad är jag bra på egentligen? Vad kan jag tillföra företaget? Och vill de att jag tillför något eller vill de bara ha en robot som svarar i telefon? Det är ju inte bara arbetslösa som överdriver i sina ansökingar, det är i lika stor grad arbetsgivare som överdriver i sina anonser.
I alla fall, känslan när man skriver en ansökan är för mig samma känsla som när man skriver en uppgift i skolan, det känns halvdåligt hela tiden, tillslut känner man att man har fått ihop något ”tillräckligt bra” och skickar in det, hoppas på ett godkännt. Tyvärr fungerar det inte så här, här måste man minst ha ett VG för att ens få komma på intervju, sen är det en muntlig tenta som gäller.
Känslan är även samma när man väl skickat in ansökan, den där känslan av en sten som släpper från bröstet, nu kan jag inte påverka beslutet något mer, nu är det upp till mottagaren att tycka om det jag skrivit. Det är inget som är färdigt, det är inget som är klart, men det känns ändå som att man inte kan göra något själv. Visst i fallet med jobben kan man ringa o tjata lite, men jag tvivlar egentligen på att arbetsgivaren ser det som en positiv sak.
Idag har jag i alla fall fått iväg två ansökningar, imorgon ska jag försöka skriva ihop ett personligt brev att skicka in på en intern anons på banken. Sen är det väl några fler ansökningar som ska göras imorgon kväll..
