You are currently browsing the tag archive for the ‘framtidsplanering’ tag.
Den här stackars bloggen har fått vara väldigt ensam på senaste tiden, ensam och övergiven av sin husse som verkligen inte har haft någon lust eller inspiration att rasta den. Har dock haft lite besökare som varit inne och hoppats på att det var dags för hundtricket igen. Nu äntligen har jag skaffat mig en anledning att på allvar ta tag i kopplet och släpa ut den förslappade bloggen i parken igen. Nu har tillfället som jag väntat på i flera månader inträffat. Alla i min närhet borde veta vad jag menar eftersom jag har tjatat hål i öronen på dem om mina förtvivlade försök att skaffa utrustning till min kvällshobby.
Tanken började pyra i våras när jag fick händerna på en skönhet som väckte mitt intresse. Innan jul fick glöden lite luft och började brinna lite smått i kanterna när jag insåg att jag skulle få ut lite försäkringspengar för mitt knä. Tyvärr kom det saker i vägen som gjorde att jag var tvungen att skjuta på planerna. Efter jul brast lågorna ut i en rejäl eld när jag tog tag i mig själv och bestämde mig.
Dock var det en seglivad eld som vägrade gå över i perfekt grillglöd dels pga snålhet från mig och dels på anledningar som jag skyller på andra.
Men idag, idag inträffade det som jag likt ishallsbygget i katrineholm inte vågade tro på förrän den fanns där.
Idag har jag fått en egen komplett systemkamera! Det kan verka som en skitgrej för många, men för en småbarnsfar som har levt som student under det senaste halvdecenniet så är ett sådant inköp en stor sak. Jag hoppas nu att jag kan lära mig så mycket som jag trott och verkligen bli duktig på att fotografera. Har även anmält mig till en högskolekurs i fotografering som jag tror mycket på. Får se om jag kommer in på den.
Så, förhoppningsvis kommer det att bli mer aktivitet här i fortsättningen. Kan börja med att presentera två oredigerade bilder från dagen, den första är min allra första någonsin med den här kameran och den andra är dagens bästa bild. Lyckligtvis blev det en av varje på barnen 
MuppMatilda
Tittut Malte
Idag fick jag reda på att våran nyaste medarbetare tydligen inte ska jobba kvar. Han har sagt upp sig och ska börja på huvudkontoret i sthlm. Trist, blir det färre killar igen. En annan jobbarkompis i samma ålder som oss berättade också att hon inte har några planer på att vara kvar på kontoret då hon egentligen vill bli Controler.
Deras argument för att inte vilja vara kvar är att de inte vill harva runt som vikarier hur länge som helst. (De har kortare vikariat än mig). Det får en annan att börja fundera lite också. Man blir lätt ”lat” när det gäller arbete när man väl har ett. Eller man och man, jag talar väl för mig själv. Jag trivs rätt bra med att ha ett jobba att gå till, att veta vad jag ska göra imorgon, nästa vecka och om 3 månader. Jag förstår väl att det är ungefär samma sak som de känner, men jag skäms nästan lite över att trivas så bra. Jag har ju bara jobbat 1 månad längre än dem men har löfte om ca 6 mån längre arbete. Jag bävar redan för hur jag ska göra när mitt vikariat börjar lida mot sitt slut. Jag tycker verkligen inte om att söka jobb, vem gör det?
Sen kommer ju den ständiga frågan upp, men utbildningen då? Jag tycker ju faktiskt att det är roligt med informationshantering. Men i de här tiderna finns det verkligen inte utrymme för att välja o vraka…
Äh, vet inte varför jag skrev eller vad jag skrev.. gonatt. Nästa gång kanske jag skriver om något intressant..
Jag var på jobbintervju idag. Kundtjänstjobb i norrköping på Nordea. De har bara annonserat internt så det är inte så många sökande. plus för mig. Det var en tjej som skulle på intervju imorgon, sen skulle det fattas beslut. Hoppas på att få besked redan på fredag. Det handlar om ca ett års vikariat. Men sen är jag inne i matchen. Har fått kläm om saker o ting och gjort en del certifieringar så då bör det vara lättare att fortsätta inom koncernen.
Så nu håller vi tummarna. Ska vi kunna andas ut i några månader till eller ska jag gå på nålar och vänta på om någon annan hör av sig…
drama!
Did I disappoint you or let you down?
Should I be feeling guilty or let the judges frown?
”Cause I saw the end before we’d begun,
Yes I saw you were blind and I knew I had won.
So I took what’s mine by eternal right.
Took your soul out into the night.
It may be over but it won’t stop there,
I am here for you if you’d only care.
You touched my heart you touched my soul.
You changed my life and all my goals.
And love is blind and that I knew when,
My heart was blinded by you.
(I’ve kissed your lips and held your head.
Shared your dreams and shared your bed.)
I know you well, I know your smell.
I’ve been addicted to you.
Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.
Idag har jag lämnat tillbaka kameran jag egentligen har lånat aldeles för länge redan. Det var inget svårt beslut, grejen var ju inte min. Men det sved lite när jag lämnade den ifrån mig, i vetskap om att nästa systemkamera som jag håller i handen inte kommer att kunna prestera i närheten av samma bilder. Å andra sidan är det med glädje som jag ser tillbaka på de två månader jag har fått äran att låna detta verktyg och jag har lärt mig otroligt mycket om foto under tiden. När jag väl kommer att ha råd att köpa en egen så kommer inlärningstiden att vara betydligt kortare än om jag aldrig hållt i en systemkamera tidigare. Jag har även fått upp ögonen för en ny hobby, en hobby som kanske tom familjen kan ha lite nytta av.
Ingen som är sugen på att sponsra med en systemkamera? bara en liten, det behöver inte ens vara en dyr 
Ikväll är det seriösmössan som åker på. Jag har en hel radda med saker jag ska klara av innan sängen väntar. Det ska sökas jobb, ansöka till a-kassan, fylla i skadeanmälan osv osv.. Ibland måste man ta tag i sitt liv om man ska klara av räkningarna.
Så, nu har jag varit tillräckligt oseriös för ikväll, jobba jobba jooooobba.
