You are currently browsing the tag archive for the 'Beskrivning' tag.
Ja alltså inte i något b-humor program i Sveriges television, utan på bål. Låt han brinna upp snabbt som satan så vi bespar jordens han tråkiga bajskastarhumor. Eller, det är ju iofs inte hans fel att jag blir irriterad. Det finns många människor i världen som saknar humor. Men de flesta har ju i alla fall vett och inte försöka, och de blir inte inbjudna av Svt att vara med i ett humorprogram som folk tittar på för att ha roligt.
Jag vet inte om det är jag som är gammal och tråkig men jag är verkligen stoneface när jag kollar på honom. Hittar ingenting att skratta åt, ska det vara roligt att han står och mobbar folk rakt av, utan punchline? Jag tror att stackarn har kollat för mycket på idol och tror att mobbing är någon slags underhållning. Men tyvärr Aron. Det är inte roligt. Även om publiken klämde fram några artighetsskratt (förmodligen med de klassiska ”skratta nu”-skyltarna uppe) så var det knäpptyst hemma i tv-sofforna. Dessutom står han och läser utantil hela tiden, jag vet inte om det är därför han har så långa konstpauser, eller om det är medvetet. Min svenska-lärare på gymnasiet sa att ”konstpauser är bra, de skapar lite andrum. Det är ingen som tycker att det blir onaturligt.” Men om konstpauserna är lika långa som meningarna så börjar det bli lite skevt och onaturligt.
Överlag var ”Grillad” ganska kass idag, kanske för att jag var och såg Stand Up live i onsdags, med Bla Hasse Brontén som var med i kvällens program, då var han mycket roligare. Men annars var det rätt dåliga komiker ikväll. Jag vet inte om Sverige har sjuk brist på komiker just nu eller om de duktiga bara håller sig borta från Grillad. Men det är verkligen ingen hit. Programidéen har ju slagit bra i USA så själva konceptet borde det inte vara något fel på.
Under en timme så var det en gång jag skrattade riktigt ordentligt och det var när någon (kommer faktiskt inte ihåg vem) uttryckte sig: ”Ja och vad många inte vet är att Aron Flam brukar jobba extra som gravsten.” Underbar replik, kunde inte ha sagt det bättre själv.
Det var bara det jag ville säga. Tack.
Det är en konst att hålla distanskurser, en hel vetenskap att läsa dem. I vår har jag varit med om allt från utmärkta kurser via halvbra till urusla kurser.
Tanken var att jag skulle läsa 100% i vår fördelat på Digital bildbehandling 7.5hp (HJ), Marknadsföring A 7.5hp(HIG) och Grundkurs i Ekononomistyrning 15hp. (MDH)
Det började bra med att jag inte hade någon möjlighet att närvara på uppropet till Ekonomistyrningen eftersom vi skulle redovisa arebeten nere i Ljunby samma dag (Ja det var närvarokontroll på uppropet i Eskilstuna, på en distankurs) Därefter brakade helvetet lös. Man skulle registrera/anmäla sig på 3 olika sätt och tydligen hade den jag ringt och meddelat att jag inte skulle vara med på uppropet missat att anteckna det någon stans. Efter sjutton samtal med en grinig kärring som var möjlig att få tag på så gav jag upp. Jag visste inte hur jag skulle göra för att anmäla mig och bli aktiv på kursen.
Jag valde att efteranmäla mig på två andra kurser Webbpublicering 7,5hp (LiU) och Informationsstrukturer och XML 7,5hp (HV som jag haft bra erfarenhet av förrut)
Sen satte jag igång med den enda kursen som hade startat, digital bildbehandling. Det är inte konstigt att det är ca 1500 elever som läser den varje termin för roligare kurs och mindre krångel har jag aldrig varit med om. Jag fick hem ett brev med en(1) kod som jag skulle anmäla mig med. Sen var det bara att börja se lektioner, prata på ett bra forum och lämna in uppgifter. Om ni vill lära er grunder i Photoshop, sök den kursen till hösten, eller ja.. chansa på att på efteranmäla er.. 
Hörde ingenting från någon annan kurs och efter ett tag hörde jag av mig till Liu för att höra om webbpubliceringskursen satt igång. Det visade sig att jag 5 veckor efter men jag lovade att jobba hårt för att komma ifatt och efter första inlämningsuppgiften fick jag kommentaren ”det märks att du har gjort det här tidigare” Så var den kursen ganska lugn också, har jobbat på vart efter kursen har ett eget wiki och ett forum. Uppgifterna är lite luddiga och man måste komma på mycket själv men i det stora hela en bra kurs.
Nu börjar jag bli nogorlunda färdig med de två första kurserna och undrar varför jag inte hör något från de två sista.
Marknadsföringen registrerar jag mig på dagen innan sista regitreringsdagen och då har redan kursen dragit igång med att skapa arbetsgrupper och lägga upp uppgifter, tydligen är det här en sån kurs där man måste ha litteraturen för att klara sig, bajs. Men sånt är livet. Missar tydligen första ”litteraturquizen” eftersom jag är upptagen med andra kurser och får ett brev att om jag inte gör den andra så blir jag utkickad. Ojdå, tänker jag börjar läsa gärnet och ska ta det andra quizet då kommer det roliga. Det är bara tillgängligt under en dag (imorgon när detta skrivs) och då endast mellan 9 och 23 även om det är ett digitalt quiz som ligger på kurssidan.. Varför undrar man då. Det är i alla fall en distanskurs på halvfart, tänk om jag inte hade haft möjlighet att göra quizet den dagen?? Suck..
Den sista kursen hör jag heller inget från mailar kursansvarig med uppgifter och han påstår att det var en vecka sen man fick efteranmäla mig, men om jag hade sagt till innan så skulle jag höra av mig efter helgen till en utbildningssamordnare. PANIK, jag har inte råd att bli av med några kurser från CSN.
Måndag, jag ringer samordnaren och får reda på att jag är anmäld på kursen inga problem.. VAFAN, varför kollar han inte upp om jag finns med på någon lista?? Idiotlärare. Nu harjag i alla fall, handen på hjärtat 4 oavslutade kurser som ska vara färdiga en vecka in i Juni, förutom bildkursen som jag har året ut på mig att göra klart. Vad tror ni? Klarar jag det?
interjektion, klass av oböjliga ord, normalt använda som syntaktiskt självständiga yttranden. De egentliga interjektionerna avviker ofta också fonetiskt från ord i andra ordklasser. De kan vara värderande utrop (aj, usch, fy, o), handlingssignaler (pst, sch, ptro) och ljudimitationer (tut-tut, tick-tack, kuckeliku). Till interjektionerna räknas dessutom ofta svarsord (ja, nej, jo, jaså) liksom hälsningsord och andra hövlighetsuttryck (hej, tack).
Det här blir den slutgiltiga utmaningen. Efter idag kan jag vila ut ett tag innan jag kommer på nästa grej .
prono´men, ordklass vars medlemmar kan ersätta en nominalfras, dvs. ett substantiv och dess bestämningar. Exempelvis kan killen därborta i hörnet ersättas med han, och allt vad jag någonsin önskat mig i livet ersättas med det. Pronomen är i övriga avseenden en tämligen spretig ordklass, som ofta indelas i t.ex. personliga (jag, dig), possessiva (mitt, dina), reciproka (varandra), interrogativa (vem? hur?) och kvantitativa (ingen, båda) underklasser.
räkneord, ord som används för att beteckna antal, såsom tre, hundrafyrtioåtta och fjärde. Svenska, liksom de flesta andra europeiska språk, har ett räkneordssystem med basen tio och dessutom en uppdelning i grundtal (tre) och ordningstal (fjärde). Detta är vanligt, men ingalunda obligatoriskt. Ordningstal kan saknas, och åtskilliga andra baser än tio är belagda – vanligast är fem och tjugo (spår av den sistnämnda finns i danska och franska). I en del språk saknas högre räkneord, och sådana tal får anges med omskrivningar (t.ex. ”lika många som fingrarna på båda händerna”). Det existerar även språk som inte alls har räkneord, och i en del av dessa räknar man på fingrarna och andra kroppsdelar, så att ”lillfinger, ringfinger, långfinger … axel, adamsäpple…” har en sekundär användning som ”ett, två, tre … tolv, tretton…”., ord som används för att beteckna antal, såsom tre, hundrafyrtioåtta och fjärde. Svenska, liksom de flesta andra europeiska språk, har ett räkneordssystem med basen tio och dessutom en uppdelning i grundtal (tre) och ordningstal (fjärde). Detta är vanligt, men ingalunda obligatoriskt. Ordningstal kan saknas, och åtskilliga andra baser än tio är belagda – vanligast är fem och tjugo (spår av den sistnämnda finns i danska och franska). I en del språk saknas högre räkneord, och sådana tal får anges med omskrivningar (t.ex. ”lika många som fingrarna på båda händerna”). Det existerar även språk som inte alls har räkneord, och i en del av dessa räknar man på fingrarna och andra kroppsdelar, så att ”lillfinger, ringfinger, långfinger … axel, adamsäpple…” har en sekundär användning som ”ett, två, tre … tolv, tretton…”.
Jag har lärt mig att inte underskatta svårighetsgraden i att fota ordklasser, därför påstår jag inte att det här känns lätt. Dock har jag några uppslag inför dagen. Vi får se vad det blir av dem..
a´djektiv, ordklass med användning som attribut (en stor gran) och predikativ (granen är stor). I språk med grammatiskt numerus, genus och kasus kongruensböjs adjektivet. Adjektiv anger främst beskaffenhet, t.ex. dimension, ålder eller färg. (NE)
Förhoppnngsvis ska det här bli lite enklare än Verben, vi får väl se hur det ser ut runt 23.59 ikväll.
verb, ordklass som omfattar beteckningar för handlingar (måla), händelser (tappa), processer (växa), tillstånd (veta) o.d. I flekterande språk är verbet en ordklass som kännetecknas av böjning. Det böjs framför allt i tempus, varmed satsens aktion placeras på tidslinjen före, samtidigt med eller efter talögonblicket. Svenskan har två böjningstempus: presens (samtidigt med eller efter talögonblicket) och preteritum (före talögonblicket): (jag) faller, (jag) föll. I många språk böjs det finita verbet i person, numerus och/eller genus efter subjektet. En annan kategori är distinktionen aktiv–passiv: (jag) passerade (en dansk), (jag) passerades (av en dansk). I satsens byggnad spelar verbet en central roll. (NE)
Jag känner redan nu att det här kommer att kunna bli lite krångligt.. Det är lätt att fota verb, svårt att göra det bra.
substantiv, ordklass som typiskt omfattar benämningar på konkreta referenter som varelser (räv), föremål (penna), platser (torg) och material (plast) men också på abstrakta referenter som tider (vecka), händelser (förlust), tillstånd (sorg), egenskaper (trötthet) och relationer (likhet). I flekterande språk kan substantiv ofta böjas i genus, numerus och kasus. Inte sällan anger samma böjningssuffix värden inom mer än en kategori. I latinska puella-m ‘flicka’ anger suffixet samtidigt singularis och ackusativ. Svenskans substantiv böjs i numerus, species (bestämdhet) och kasus med separata böjningssuffix i den nämnda ordningen: bil- (stam) -ar (pluralsuffix) -na (bestämdhetssuffix som böjs i genus och numerus) -s (genitivsuffix). Substantivet är huvudord i en nominalfras och tar som sådant olika bestämningar (attribut): ”alla de andra fina minnena av min faster från den tiden”. (NE)
