Nu är sommaren snart här, om inte värmen så i alla fall solen, och med den möjligheten att fota utomhus i lite naturligt ljus större delen av dagen. Nu har jag ändå haft kameran mer än ett år och vill försöka mig på det där med att fotgrafera folk, det blir så mycket mer liv i bilderna då än att bara fota blommor och leksaker hela tiden. Först ut i sommar är min kära vän Christel som behövde fräscha upp sina bloggbilder lite (det var jag som tog de senaste också, inte så somriga eller roliga om ni frågar mig).

Så med lite mer utrustning, bättre väder, ljus och erfarenhet gav vi oss ut igår för att skapa lite konst. Två timmar gick sjukt fort och vi fick springa till barnvakten för att hinna med att ge barnen lite lunch också.. Nedan ser ni ett litet urval med några bilder som jag blev rätt nöjd med.

Först ut en bild som blev totalt ratad av modellen med motiveringen, jag vill inte se snäll ut, men det är svårt att få en snäll tjej att se osnäll ut, det kommer ju liksom naturligt..

Sen utgick vi ifrån det..

Sist ut en bild som är fel på så många sätt, men jag gillar den ändå så mycket att jag måste ta med den.

Om det är någon som uppskattar bilderna och vill få några gratis profilbilder, så skriv i kommentarsfältet så kanske vi kan styra upp något.

Ni kan hitta alla andra bidrag HÄR.

När man blir lite äldre så fortsätter man att fira, man festar  med sina kompisar, kanske genomlider en fikasittning med sina äldre släktingar för att få presenter.

Växer några år till, ”födelsedagar? ja då brukar vi ju fira barnen” Ens egen födelsedag är mest en ursäkt för att samla folk som man resten av året är för dålig på att hålla kontakten med.

När det börjar bli sämre med sådana människor att bjuda, det är då det börjar bli skumt, då börjar man fundera på vad det är man firar egentligen. Varför ska jag krysta fram en gästlista som ska gratulera mig när jag fyller 27? Hur kul är det att bli 27, egentligen? och man kan ju inte hålla på med det där med presenter till varenda människa som fyller år..

Nästa stadium, som jag inte riktigt kommit till ännu är väl att fly landet när man fyller. När jag varit mindre har jag inte förstått varför man inte vill bli firad, fira sin egen dag. Nu börjar jag förstå.

Men jag tycker fortfarande att det är trevligt att fika mitt i veckan så än tänker jag inte fly landet..

1, 2, 3 CLEAR………..

Men sen kom jag att tänka på, vilken grym affärsidé av pizzabagarn. Fatta den fyllebeställningen.

- Jag schkaa ha en picha!
- Vilken vill du ha mannen?
-Den!
-Bra val mannen, det blir 10.000kr vill du ha en dricka till?
-Va SCHA du! äh! skit samma, ingen dricka kan spara på det. Här dra det på kortet.
- Det tar 15min en kvart varsågod o sitt mannen.

Det är som att ta McDs nattmeny till nya höjder. Fulla människor skiter i vad de betalar så länge de får i sig salt o fett.

Det skulle kanske fungera lite bättre på Stureplan än i Umeå kanske. Men tänk er den nyheten på morgonnyheterna:

Krisrapporter från kronefogdemyndigheten, sms-lånens tid som värsta skurken är förbi. Det som nu lockar ungdomarna i fördärvet är pizza på avbetalning.

Eller skulle det vara Katrineholm kanske, jag vet inte har inte bott på så många andra ställen. Kan försöka ta det från början i alla fall.

Pratade med en vikarie på jobbet häromdagen. Hon har varit i sydligare breddgrader o studerat senaste halvåret och nu var första gången hon var tillbaka på jobbet igen. En självklar fråga som dyker upp är ju såklart, vad är skillnaden mellan där och här?

Svaret löd något liknande: Ja nu är man i Sverige igen, här umgås man en och en, man måste ringa innan o boka tid, men allt som oftast sitter folk hemma framför tvn. Där nere umgås man i grupp om kvällarna. Man tar sig ut ur sina hem och träffas någonstans där man kan prata och umgås.

Det första som slår mig är Lars winnerbäcks text ”I Stockholm”:

Här är alla lika övergivna
Ensamma, synd om oss
Här går man inte runt och hälsar på
man måste ringa först
man måste boka tid
man måste skynda sig
man måste skärpa sig
man måste komma in
i Stockholm

Det andra som slår mig är att det faktiskt finns några grupper här i Sverige som umgås på det här sättet. Dels folk som kommer från sydligare breddgrader, de är ju vana att göra så här. Så varför skulle det vara konstigt att fortsätta på samma sätt när man kommer hit? Men då kollar Svensson lite snett på dem o undrar om de ”inte har något bättre för sig än att stå mitt i gatan o snacka skit på något språk vi inte förstår”.

Den andra gruppen jag tänker på är ungdomar. Barn som har blivit lite för stora för att sitta hemma hos mamma o pappa och kolla på ”så ska det låta” en fredagskväll. De samlas på ungdomsgården om det finns någon, gör det inte det så vid den lokala macken. Eller i ”värsta” fall på en parkbänk någonstans.

Som tur är så är det här en övergående fas, vi ”vuxna” klagar, hånar och tittar menande på dessa socialiserande ungdomar ända tills de lär sig att umgås, det ska man göra inom låsta dörrar. Gärna en och en, för det får man ju också lära sig tidigt, att är man tre så kommer ju någon bli utanför, då är det bättre att den tredje sitter hemma o väntar på att någon annan ska vilja umgås med denne en och en…..

Jag ska flytta till Turkiet.

Jag har kämpat ett tag med att försöka få lite bra bilder på mig själv. Har insett att är det något som är svårt att få till riktigt bra då så är det skärpan. Vet inte om jag använder för stor bländare eller bara är dålig på att se i sökaren, men frustrerande är det i alla fall. Idag gav jag mig sjutton på att lyckas, ställde fram en stol ställde in skärpan precis där jag skulle ha huvudet och tog många bilder.

Resultatet? Ja, det är bara att se här vid sidan om..

Var nere vid svartbäcken idag och fotade lite. Började med att ta den här bilden av en av broarna. Sen gav mig mig på att försöka fota självporträtt, vilket jag behöver MYCKET övning på. Så, det här blir enda bilden från idag som jag bjuder på.